Jag har kommit på att tonåren är en svårt tid :D Så mycket händer med en. Många förändras så mycket medans andra inte alls förändras. Ibland kan jag tycka man är så hård mot sig sjäv. Man är liksom alldrig nöjd med sig själv. Man hittar alltid något som är fel, oftast tycker jag min näsa är stor och ful. Men på något sätt har jag insett att den inte är det. Jag menar hur jävla tråkigt skulle det vara om alla såg lika dana ut. Jag må ha ett ovanligt utseénde som sticker ut men det gillar jag faktist. Jag blir lite ledssen när jag hör kompisar som säger t.ex "ÅÅ, jag ser ju ut som en gris!" Jag menar det finns ju faktiskt personer med utvecklingsskador, stackars dom. Men dom klagar ju nästan alldrig. Om du någon gång får höra att du är ful bry dig inte. Alla tycker ju olika. Kramar från mig <3

Ps. Det här inlägget var fruktansvärt rörigt, och man kanske inte fattade så mycket av allt, men det jag vill komma fram till är att alla är vi vackra. Och det är bäst att vi slutar klaga snart!